Livet

Vänner & Familj

I fredags åkte jag och Niclas spontant till Lundsbrunn. Eller spontant, jag hade en inbokad brudsminkning där men hade tänkt att åka imorse. Men efter en lite extra tanke på det kom jag ju på att det är rätt jobbigt att gå upp 05.30 en lördag när man inte måste!
Så jag googlade boenden i Lundsbrunn med omnejd och i stort sett allt i boendeväg var fullt just i helgen! Men tillslut fick jag tag på en trevlig kille som äger Lundsbrunn Bed & Breakfast. Jag har aldrig någonsin sovit på något sådant eller vandrarhem eller liknande.
Men efter hans beskrivning lät det ju bättre än ett hotell. Och vi chansade på att ta bilen igår sent efter jobbet och styrde mot Lundsbrunn (ett litet samhälle jag aldrig hört talas om innan).
Jag överraskade Niclas med detta eftersom han bara visste om att jag skulle sminka då anade han ingenting. Så när vi rullade in på parkeringen fick jag se ett sååå mysigt litet hus mitt emot Lundsbrunns spahotell, och det var där vi skulle bo!
Vi möts av otroligt mysig musik från en trubadur. Tält på gården med en mysig eldstad framför. I tältet sålde de öl, god mat och snacks!
Vi satte oss i ”trädgården” och bara hade världens mysigaste kväll tillsammans under träden, vid lamporna och den härliga musiken ❤️

Inte så planerade bilder då jag fick ta dom från min filmrulle 😅👆🏼

Stället ser inte så mycket ut för världen på bilderna MEN så mysigt det var!
Vi behövde verkligen den här kvällen tillsammans. Vi har inte haft någon semester i år efter allt tragiskt som hänt. Så blev en mysig kväll och en liten utflykt tillsammans ❤️
Efter trubaduren badade vi i ”hotellets” jacuzzi och hade den helt för oss själva och även bastun.

Har inte så mycket bilder från kvällen då vi bara njöt av att andas in allt det fina.
Det var så lantligt, familjärt och mysigt. Rekommenderar starkt att åka dit.
På morgonen gick vi rakt över gatan till spahotellet (där frukosten ingick) och åt den godaste hotellfrukosten vi någonsin ätit!
Kl 08.00 var det dags för att plocka upp sminkväskan och sätta igång med sminkningarna 💍
1 brud och 2 tärnor, så himla goa tjejer! Man har verkligen en rolig stund med alla mina kunder när man får vara med på deras stora dag i livet. Det smälls champagne-korkar på morgonkvisten, frisörer och fotografer gör sina jobb och alla best mans och makar springer runt och fixar saker och stämningen är alltid bara på topp!
Älskar mitt jobb nr2! 😍
Sedan rullade bilen hem mot Jönköping igen för att ta emot nästa kund, en tjej som skulle på ett bröllop med! 💍

I vanliga fall hade detta varit en så otroligt mysig helg, med massa skratt, mycket prat och känslan av att man lever hade bara sprudlat inom en.
Utåt sett, sitter vi där som ett vanligt par, på en lantlig gård, lyssnar på underbar musik under trädgårdens träd bland lamporna och brasan. Alla runtomkring en skrattar, dansar och allt är som vanligt för dom. I vanliga fall hade jag aldrig tänkt på något annat än det. Jag är alltid så positiv och glad och försöker alltid se det fina och positiva i livet ☀️

Men efter detta hemska som hänt är det så svårt att se en mening med allt. Jag och min mamma var och är bästa vänner. Vi sa allt till varandra och delade alla upplevelser tillsammans. Vi, hela vår familj var otroligt tighta och vi betydde allt för varandra.
Att en av oss helt plötsligt skulle ryckas ifrån oss är det värsta man kan vara med om.

Min mamma, min fina älskade mamma som bara blev 61 år. Hon skulle bara opereras och sedan vaknade hon aldrig mer.
Kan inte med ord förklara hur dåligt jag mår i detta. Men för varje dag jag vaknar tänker jag att det mamma gjorde var att kämpa för sitt liv. Hon kämpade in i det sista, och då ska jag såklart leva för henne och leva för dom jag har kvar i livet och älskar.
Men detta är så svårt, om man inte varit med om detta kan man aldrig förklara eller förstå något sådant här hemskt.

När vi satt där på mors dag och hade så mysigt och åt våfflor tillsammans hela familjen (som ni kan se i tidigare inlägg). Då visste vi inte att om en månad så är vi en person mindre i familjen, en vi älskar som mest kommer inte att sitta där på stolen med oss om en månad. Man tänker inte så! För man lever, skrattar och har roligt. Jag visste inte att det var sista gången jag firade jul med mamma förra året. Jag visste inte att det var sista gången vi åt lunch ihop när jag var där. Jag ringde mamma och skrattade och sa massa roliga saker, skickade bilder på allt jag har gjort. Men inte visste jag att det var de sista bilderna mamma skulle se från mitt liv. Vi hade ett helt liv framför oss. Massa saker hade vi planerat att göra tillsammans. Och helt plötsligt så är hon borta, borta för alltid 😢

Är man glad får man ångest av det, är man ledsen får man ångest för det. Man är liksom fast i sitt liv på något sätt och vet att det nu alltid kommer att vara denna verklighet som är. Förstår inte ens att jag skriver ordet ångest då det bara har varit något jag har hört att andra har, något som man bara läser om, något som varit väldigt långt bort för mig och som man tänker att man aldrig själv kan få. Jag som alltid är så glad och lycklig kan väl aldrig få det? Nu förstår jag hur folk mår som säger att de har det, nu ser man livet från ett annat perspektiv och man märker verkligen hur skört livet är. Att man ska tänka en extra gång innan man bråkar med någon man älskar, innan man väljer att göra någon onödig sak istället för att hälsa på någon som betyder mycket för en. Man tänker mer, djupare och längre nu än någonsin tidigare.


Man försöker jobba, man försöker le, man försöker prata med folk, man försöker bete sig som ”vanligt”. Men det man inser varje minut är att det aldrig kommer bli som ”vanligt” igen.


- ”Tiden läker alla sår”, nej det läker ingenting. För varje dag som går har det gått längre tid sedan jag pratade med mamma.

Det jag uppskattar i livet nu är min fina familj som är kvar, mina fina vänner, mitt bästa jobb och alla fina människor som verkligen finns där för en. De som visar att de finns där förstår nog inte hur mycket det betyder i en sådan här situation.


Det är så olikt mig att vara så här öppen, så här känslig, så här ångestladdad.
Men i mitt skrivande hittar jag styrka. I mina vänner hittar jag mod och i min familj finner jag kärlek. Dessa tre bitar tillsammans hjälper mig att gå framåt. Och tanken på att mamma finns hos en hela tiden är den starkaste styrkan av dom alla, att leva för henne.

Det går inte förklara hur man mår, och jag kräver inte att någon ska förstå.
Jag hoppas att jag en dag kan bli glad på riktigt igen och känna att jag kan leva med detta. Kommer aldrig acceptera detta men jag hoppas att jag kan lära mig att leva med det.

Det känns som att man lever i en dimma, som att inget är på riktigt. Alla runtomkring en är som vanligt, instagramflödet uppdateras av vad alla har gjort för roligt i sommar, folk sitter på restaurangerna och skrattar, alla åker till affären och funderar på vad de ska handla till fredagsmyset. Så gjorde jag med innan, livet bara rullade på. Man såg det man själv gjorde, hur roligt man skulle ha, allt man skulle göra framåt i livet. Men nu, nu står man i sin bubbla i dimman och ser alla människor utifrån som springer runt som vanligt och är glada. Varför stannar inte världen? Varför är ingen ledsen? Vad som än händer oss, hur ledsna vi än blir, kommer världen där utanför att fortsätta som vanligt. Livet fortsätter, skratten fortsätter, vardagen fortsätter. Inget stannar för att det har hänt just dig någonting, eller någon som du älskar. Men den här världen är ju den världen vi alla älskar, den värld vi alla lever i. Och en dag kommet jag att se världen på det sättet igen. Att bubblan spricker och dimman lättar. Jag älskar livet, vill inget annat än att leva med dom jag älskar. Att leva livet med mamma fast från ett annat håll.

Det är så olikt mig, Johanna, att vara så här laddad av sådana här känslor.
Men jag vet att på något sätt lever mamma vid min sida och jag ska för varje dag som går leva mitt liv för henne. Och hitta tillbaka till min styrka, den styrkan mamma alltid hade ❤️


Tack för att ni finns för mig, ni vet vilka ni är ❤️

Gillar

Kommentarer